Hur hamnade vi här?
Allas spår i varsitt tåg.
Jag är tillbaka.
Likt ett pendel mellan liv och lust.
Den är lagen, att jag faktiskt måste.

Jag behöver bara ytterst med balans,
för att gottgöra svikten.

Att man tillåter djupet varje gång, för att inse.
Bara tanken är ofattbar.
Något så rätt ytligt tränger mer än så.

Hur vi än hamnade här,
hoppas jag det blir lindrigare än så!

Jag förstår, jag förstår exakt.
Faktan är hårdare än någonsin!
Trots de känns det enklare att blunda.
Att låtsas som att det var precis som innan.
Så många förändringar.
Jag förstår absolut ingenting!