now you're a song i love to sing
fotoalbum
Det är inget för mig, att låta verkligheten sväva fritt.
Men kunde jag med den mänskliga kraften av det undermedvetna
sända dig en gåva Cornelia, så vore det ett fotoalbum.
Tanken är att en bild kan säga mer än tusen ord!
Och det känns liksom som du och jag.
Jag hade sänt dig ett foto av oss nära & kära, där du kunde
stirra dig blind på ett dumt bevis att vi har det bra fast vi är kvar.
Jag hade skickat med en bild av ren livsglädje, som någon
bekräftelse på att skuld inte existerar.
Jag hade förklarat via albumet, att den här tiden som varit
utan dig än, faktiskt inte varit den mest skrämmande..
..det har vart min allra meningsfulla tid.
Men även den mest sårbara!
Oroa dig inte, jag är inte ledsen.
Jag har mest sorg över andra!
Om jag kunde få förklara, via dessa foton hur mycket lärdom
det mig givat. Så hade jag bara krävt ett enda svar av dig.
En bild på ditt nu. Utan ord, utan färg. Utan meningar och mål.
Ett tomt foto, som visar mig att där du är, där är det bra!
Jag hade skickat något som bevisar att kampen
i det otroligt hårda. Också kan sluta gott! ♥
Vi kämpar varje dag, kamp med glädje där väntan försvunnit.
Men kunde jag med den mänskliga kraften av det undermedvetna
sända dig en gåva Cornelia, så vore det ett fotoalbum.
Tanken är att en bild kan säga mer än tusen ord!
Och det känns liksom som du och jag.
Jag hade sänt dig ett foto av oss nära & kära, där du kunde
stirra dig blind på ett dumt bevis att vi har det bra fast vi är kvar.
Jag hade skickat med en bild av ren livsglädje, som någon
bekräftelse på att skuld inte existerar.
Jag hade förklarat via albumet, att den här tiden som varit
utan dig än, faktiskt inte varit den mest skrämmande..
..det har vart min allra meningsfulla tid.
Men även den mest sårbara!
Oroa dig inte, jag är inte ledsen.
Jag har mest sorg över andra!
Om jag kunde få förklara, via dessa foton hur mycket lärdom
det mig givat. Så hade jag bara krävt ett enda svar av dig.
En bild på ditt nu. Utan ord, utan färg. Utan meningar och mål.
Ett tomt foto, som visar mig att där du är, där är det bra!
Jag hade skickat något som bevisar att kampen
i det otroligt hårda. Också kan sluta gott! ♥
Vi kämpar varje dag, kamp med glädje där väntan försvunnit.
lite fix till, så
just me and myself
tro på dig själv, ingen känner dig så väl som du!
Man behöver inte vara poet för att veta känslor.
Men för mig är det en lättnad, en fantastisk befrielse
från att dränka mig i känslornas hav som lätt blir.
Att sätta ord på mitt inre räddar mig från att bli vilsen
i det stora universum som inte går att rita.
Den dörr som står öppen men med ett skymt hörn.
Och det förflutna som trampar mina fötter.
Ibland hårdare än marken runt mig är byggd för.
Ni frågar hur jag kan vara så stark?
Svar på tal!
Jag är starkare än någonsin när känslan är framme
och jag tillåter mig vara svag när den inte räcker till.
Detta är facit på min befrielse.
Jag är inte rädd för någon annan, eller mig själv!
Och mitt samvete är renare än någonsin.
Ingenting är skönare än att känna sig själv så väl
som jag idag faktiskt gör!
Den här vandringen mellan sorg och glädje, lycka och ovisshet.
Väntans tid, det är den och smällen på förlusten som har gjort mig stark!
Jag är nöjd, för världens krafter går inte att ändra på.
Tycker man att det borde vara möjligt har man redan börjat tappa.
Kontrollen över att ta vara på, är den uppgift som möjligen blir.
Den enda som påverkar mitt liv och mig själv, är jag!
Trots det, kan jag ha förståelse för de, som inte är som jag.
Men för mig är det en lättnad, en fantastisk befrielse
från att dränka mig i känslornas hav som lätt blir.
Att sätta ord på mitt inre räddar mig från att bli vilsen
i det stora universum som inte går att rita.
Den dörr som står öppen men med ett skymt hörn.
Och det förflutna som trampar mina fötter.
Ibland hårdare än marken runt mig är byggd för.
Ni frågar hur jag kan vara så stark?
Svar på tal!
Jag är starkare än någonsin när känslan är framme
och jag tillåter mig vara svag när den inte räcker till.
Detta är facit på min befrielse.
Jag är inte rädd för någon annan, eller mig själv!
Och mitt samvete är renare än någonsin.
Ingenting är skönare än att känna sig själv så väl
som jag idag faktiskt gör!
Den här vandringen mellan sorg och glädje, lycka och ovisshet.
Väntans tid, det är den och smällen på förlusten som har gjort mig stark!
Jag är nöjd, för världens krafter går inte att ändra på.
Tycker man att det borde vara möjligt har man redan börjat tappa.
Kontrollen över att ta vara på, är den uppgift som möjligen blir.
Den enda som påverkar mitt liv och mig själv, är jag!
Trots det, kan jag ha förståelse för de, som inte är som jag.
så som bara vi kunde!
2009-08-16 @ 18:36:24
Rebecca kom upp igårkväll/natt, hon ville sova med sin lillasyster.
Och de fick hon, vi gjorde så att våra sängar stod tillsammans.
När vi skulle sova så kände jag hur hon smög sig till min hand.
Hiih hon är så söt! :)
2009-11-23 @ 22:32:05
Ni kan förstå att jag blir alltid glad när jag ser henne.
Spelar ingen roll hur jag mår!
2009-11-10 @ 19:17:43
Jag älskar min syster!
Du är så bra, jag är stolt över dig!
2010-01-30 @ 22:27:41
Min mystjej!
Jag kärlekar dig
2010-01-09 @ 21:26:43
'' ett gott skratt förlänger livet''
& jag lovar om man är med min syster & natalie då dör man aldrig :)
2010-01-07 @ 16:21:36
Och imorgon kommer rebecccccaaa dååå
kommmmerr jag få en mysig kram
2010-02-10 @ 19:18:57
Rebecca kommer snart hit också,
och då kanske man blir lite piggare
för hon gör mig alltid pigg.
Rebecca kom upp igårkväll/natt, hon ville sova med sin lillasyster.
Och de fick hon, vi gjorde så att våra sängar stod tillsammans.
När vi skulle sova så kände jag hur hon smög sig till min hand.
Hiih hon är så söt! :)
2009-11-23 @ 22:32:05
Ni kan förstå att jag blir alltid glad när jag ser henne.
Spelar ingen roll hur jag mår!
2009-11-10 @ 19:17:43
Jag älskar min syster!
Du är så bra, jag är stolt över dig!
2010-01-30 @ 22:27:41
Min mystjej!
Jag kärlekar dig
2010-01-09 @ 21:26:43
'' ett gott skratt förlänger livet''
& jag lovar om man är med min syster & natalie då dör man aldrig :)
2010-01-07 @ 16:21:36
Och imorgon kommer rebecccccaaa dååå
kommmmerr jag få en mysig kram
2010-02-10 @ 19:18:57
Rebecca kommer snart hit också,
och då kanske man blir lite piggare
för hon gör mig alltid pigg.
skillnaden består
Jag jagar inte längtan.
Jag somnar inte om!
Att leva är att lära.
Talan, känslan eller sättet
Jag håller huvudet högt!
Jag kan sluta gråta utan bekräftelse.
Ärligast är att börja utan empati.
Jag behöver ingen annan
för att vara mig själv!
Mäsnkligheten är delad
men skillnaden består!
Att dela, inte påverka.
Jag är väl medveten om vad som är
mitt och vad som är ditt.
Det som förut vilseledde mig
är nu min trygghets hamn!
Stabiliteten lär mig fortfarande
att inse hur viktigt det är att acceptera sig själv!
Jag förstår mitt ego och dess innebörd.
"Jag ska väl leva för mig själv, ingen annan!"
Jag somnar inte om!
Att leva är att lära.
Talan, känslan eller sättet
Jag håller huvudet högt!
Jag kan sluta gråta utan bekräftelse.
Ärligast är att börja utan empati.
Jag behöver ingen annan
för att vara mig själv!
Mäsnkligheten är delad
men skillnaden består!
Att dela, inte påverka.
Jag är väl medveten om vad som är
mitt och vad som är ditt.
Det som förut vilseledde mig
är nu min trygghets hamn!
Stabiliteten lär mig fortfarande
att inse hur viktigt det är att acceptera sig själv!
Jag förstår mitt ego och dess innebörd.
"Jag ska väl leva för mig själv, ingen annan!"
minns och saknar
Mina fantasier och tankar kan vara så starka
att verkligheten försvinner för en stund.
Dom kan vara så långt borta att vägen
tillbaka blir ännu längre.
Bilderna i huvudet kan ta över hela mitt jordliv
i ett par alldeles för viktiga sekunder.
Sekunderna när jag minns och saknar.
att verkligheten försvinner för en stund.
Dom kan vara så långt borta att vägen
tillbaka blir ännu längre.
Bilderna i huvudet kan ta över hela mitt jordliv
i ett par alldeles för viktiga sekunder.
Sekunderna när jag minns och saknar.
Malin, älskade du!
| Malin : Du skriver så bra Rb (du förstår vad jag menar). så nu ligger jag och grinar igen! Viktigaste är precis ja att inte glömma bort sig själv.. Kraam <3 |
Ja, malin!
Jag förstår exakt vad du menar.
Precis som att du förstår min innebörd i ord.
Den där känslan man själv måste känna
för att känna genom någon annans mening!
Den där exakta känslan man måste äga själv
för att kunna ha förståelse för någon annan
man egentligen delar den och många fler med.
Och jag förstrå att du förstår.
Jag begriper att du blir berörd, när det är dina
känslor jag förklarar via mina ord!
Jag förstår precis!
Och det som är det allra bästa, eller viktigaste.
Är att det känns så skönt att säga att jag, vi..faktiskt förstår!!!
Att vi förstår vad det här handlar om, utan att ljuga.
Eller utan att låtsas förstå, att hitta på för att försöka bry!
Och Malin, älskade du..glöm aldrig, aldrig, aldrig hur bra du är.
Hur viktigt det är att vara stark och svag för att ta sig igenom.
Att minnas och sakna..det är de allra meningsfulla.
Det är någonting vi inte kommer undan,
men något vi måste ta oss igenom! ♥
abstrakt kärlek
Det gör mig rädd och orolig.
Oavsett att jag blir påmind varje dag
så vill jag påminna ännu mer!
Tanken av att aldrig, aldrig mer få se eller röra.
Varken höra eller ta del av det konkreta.
Driver mig nästan till vansinne!
Abstrakt kärlek, Konkret kärlek.
Kärleken till dig Cornelia är starkare än allt!
Starkare än döden, trots att den med
övertag tog med dig tillbaka till sitt palats.
Du fick ingen ärlig chans.
Ingen chans att välja mellan liv och död!
Det är de orättvisa!
idag är jag svag
Jag känner så mycket
att det blir precis ingenting.
Jag saknar så mycket
att jag glömmer bort vad sakna är.
Jag vill så mycket
att jag ångrar mig på vägen.
Jag är så stressad av att ingenting händer
att jag glider efter och ingenting gör.
jag lovar så mycket
att hälften glöms bort.
Jag måste få så mycket som möjligt gjort
att jag faktiskt inte någonting gör.
Jag måste komma ihåg så mycket
att jag glömmer allt!
Jag vill och behöver innerligt pusta ut ordentligt
att jag bara blåser upp mig ännu mer.
Vart i denna tid ska jag hinna med mig själv?
Unna mig lugn och ro, och acceptera att det är okej.
Jag glömmer ju bort den
absolut viktigaste personen.
Mig själv!
att det blir precis ingenting.
Jag saknar så mycket
att jag glömmer bort vad sakna är.
Jag vill så mycket
att jag ångrar mig på vägen.
Jag är så stressad av att ingenting händer
att jag glider efter och ingenting gör.
jag lovar så mycket
att hälften glöms bort.
Jag måste få så mycket som möjligt gjort
att jag faktiskt inte någonting gör.
Jag måste komma ihåg så mycket
att jag glömmer allt!
Jag vill och behöver innerligt pusta ut ordentligt
att jag bara blåser upp mig ännu mer.
Vart i denna tid ska jag hinna med mig själv?
Unna mig lugn och ro, och acceptera att det är okej.
Jag glömmer ju bort den
absolut viktigaste personen.
Mig själv!
du blir aldrig glömd!
Frågan - Gjorde det ont?
Svaret - Ingenting gör ondare än saknaden!
Jag kommer att förklara
Cornelias tatuering när allt är på plats!
Svaret - Ingenting gör ondare än saknaden!
Jag kommer att förklara
Cornelias tatuering när allt är på plats!
Hel och halvsystrar
Anonym : Hej.
Jag e en tjej som inte har läst din blogg så mkt
men jag undrar har du något annat syskon till eller hade du bara henne?
Jag e inte en nyfiken idiot om du tror de för jag kanske
behöver din hjälp svara gärna på ett inlägg så e du bäst (LL)
Rebecca : Hej Anonym!
Jag och Cornelia var hel syskon. Men jag har
en storasyster som är 22 år med samma mor bara.
Det finns dock inga likheter alls med Emelie och mig.
Vi är som natt och dag, inget negativt..men ingen likhet alls!
Jag och Cornelia var däremot identiska.
Vilket tog några år för oss att även förstå det själva.
Personligheterna, utseendet, tänkandet, beteenden.
Mellan namn, efternamn, smilegropen på samma ställe
under vänster öga. Stuk och stil på musik, inredning, kläder,
skor och make up.
Lugna och stabila men ändå lite humor i livet vid rätta tillfällen.
Tänkande människor båda två, tänker mer än handlar.
Livet taget med en klackspark, dock med meningar och mål.
Jag förstår idag varför folk trodde att vi var tvillingar.
Det var ju liksom hon och jag, samma kropp och själ
med 4 års mellanrum bara, det enda som skiljde oss åt!
Och våra kroppar, identiska..min dock en storlek större.
Båda blev vuxna i väldigt tidig ålder, utväcklades i samma stadie.
Gumminäsor båda två :) Haha. Fast min är rund och hennes
var fyrkantig, oj vad arg hon blev på mig när jag sa så ;)
Helt plötsligt mindes jag en Cornelia nu som jag inte hunnit göra än.
Små ler för mig själv :) Allt bus, allt skämt i det seriösa för att
slippa förklara sig. Väldigt smarta och kloka men kunde dock
utan förvarning vräka ur oss något vi inte ens kunde sätta ord på.
Allt blev ändå bra till slut ändå, tog trots allt livet med en härlig klackspark.
Tog vara på det vi hade..ja, det gjorde vi verkligen.
Ångrar inte en sekund, eller vill inte göra något ogjort eller ändrat!
Det kommer ändå alltid vara du och jag :) Helsystrarna! <3
Jag får hädanefter påbörja och avsluta mina meningar själv,
men ingen gjorde det bättre än du.
Det var ofta vi utbrast i skratt när mamma bakifrån ropade fel namn
på fel unge, det var ofta vi brast i skratt med en liten suck (faktiskt)
när folk frågade om vi var tvillingar.
Vi bara förstod varandra utan ett ord!
Svaret på frågan gled iväg lite. Men hoppas att det hjälpte dig med
det som kanske kunde hjälpas :)
Jag e en tjej som inte har läst din blogg så mkt
men jag undrar har du något annat syskon till eller hade du bara henne?
Jag e inte en nyfiken idiot om du tror de för jag kanske
behöver din hjälp svara gärna på ett inlägg så e du bäst (LL)
Rebecca : Hej Anonym!
Jag och Cornelia var hel syskon. Men jag har
en storasyster som är 22 år med samma mor bara.
Det finns dock inga likheter alls med Emelie och mig.
Vi är som natt och dag, inget negativt..men ingen likhet alls!
Jag och Cornelia var däremot identiska.
Vilket tog några år för oss att även förstå det själva.
Personligheterna, utseendet, tänkandet, beteenden.
Mellan namn, efternamn, smilegropen på samma ställe
under vänster öga. Stuk och stil på musik, inredning, kläder,
skor och make up.
Lugna och stabila men ändå lite humor i livet vid rätta tillfällen.
Tänkande människor båda två, tänker mer än handlar.
Livet taget med en klackspark, dock med meningar och mål.
Jag förstår idag varför folk trodde att vi var tvillingar.
Det var ju liksom hon och jag, samma kropp och själ
med 4 års mellanrum bara, det enda som skiljde oss åt!
Och våra kroppar, identiska..min dock en storlek större.
Båda blev vuxna i väldigt tidig ålder, utväcklades i samma stadie.
Gumminäsor båda två :) Haha. Fast min är rund och hennes
var fyrkantig, oj vad arg hon blev på mig när jag sa så ;)
Helt plötsligt mindes jag en Cornelia nu som jag inte hunnit göra än.
Små ler för mig själv :) Allt bus, allt skämt i det seriösa för att
slippa förklara sig. Väldigt smarta och kloka men kunde dock
utan förvarning vräka ur oss något vi inte ens kunde sätta ord på.
Allt blev ändå bra till slut ändå, tog trots allt livet med en härlig klackspark.
Tog vara på det vi hade..ja, det gjorde vi verkligen.
Ångrar inte en sekund, eller vill inte göra något ogjort eller ändrat!
Det kommer ändå alltid vara du och jag :) Helsystrarna! <3
Jag får hädanefter påbörja och avsluta mina meningar själv,
men ingen gjorde det bättre än du.
Det var ofta vi utbrast i skratt när mamma bakifrån ropade fel namn
på fel unge, det var ofta vi brast i skratt med en liten suck (faktiskt)
när folk frågade om vi var tvillingar.
Vi bara förstod varandra utan ett ord!
Svaret på frågan gled iväg lite. Men hoppas att det hjälpte dig med
det som kanske kunde hjälpas :)
berätta
då och då
Allt gör jag för mig själv.
Men det finns så mycket jag vill visa dig.
Visa att jag fortfarande är duktig.
Berätta att jag mår hyfsat.
Tala om att jag saknar dig, då och då!
Jag vill tala om mitt liv.
Med någon som alltid var intresserad.
Ibland till och med utan förstånd.
Dig vill jag dela min lycka med.
Omöjligt när du inte kan se på.
Dig vill jag dela den här sorgen med.
Svårt, när det är du som är min sorg.
Det randiga kollegie blocket börjar
göra sin nytta, men önskat hellre
ditt sällskap oavsett förstånd eller ej!
♥ varför, varförvarförvarför?
det blir inte mättat utan dig igen!
aldrignågonsin!
someone's watching over me!
det är så himla svårt att förstå
hoppas du sover gott
låt det inte skrämma dig
En del säger att man ska hålla sig ifrån det som skapar sorgen.
Eller känslorna till sorgen, närmare bestämt.
Att man ska stanna upp för en stund, låta bli dom där
sorgliga filmerna som alla gråter till, eller dom där låtarna
som sätter varje ord för mina känslor.
Bara för att man ska få låtsas vara glad och lycklig?
För mig är det min bearbetning, det är okej för mig.
Jag gillar att få saker förklarade för mig, likaså känslor.
Hatar dagar då tomheten är starkare än självaste sorgen.
Det gör mig mer ledsen och olycklig än allt som skapar
såren i bröstkorgen på mig.
Jag suktar efter sorgen när jag känner mig ledsen.
Jag behöver känna mig olycklig för att få känna lyckan som komma skall.
När jag känner mig lättad vill jag inte känna annat än glädjen.
Blandade känslor, eller inga känslor alls är för min själ det värsta som finns.
Det är fint att visa känslor. Det är bra för kropp och själ.
Var inte rädd för dina känslor!
Visa dom, och dom visar dig något.
Eller känslorna till sorgen, närmare bestämt.
Att man ska stanna upp för en stund, låta bli dom där
sorgliga filmerna som alla gråter till, eller dom där låtarna
som sätter varje ord för mina känslor.
Bara för att man ska få låtsas vara glad och lycklig?
För mig är det min bearbetning, det är okej för mig.
Jag gillar att få saker förklarade för mig, likaså känslor.
Hatar dagar då tomheten är starkare än självaste sorgen.
Det gör mig mer ledsen och olycklig än allt som skapar
såren i bröstkorgen på mig.
Jag suktar efter sorgen när jag känner mig ledsen.
Jag behöver känna mig olycklig för att få känna lyckan som komma skall.
När jag känner mig lättad vill jag inte känna annat än glädjen.
Blandade känslor, eller inga känslor alls är för min själ det värsta som finns.
Det är fint att visa känslor. Det är bra för kropp och själ.
Var inte rädd för dina känslor!
Visa dom, och dom visar dig något.
du är med mig
Varje känsla speglar sig i oss, hur du och jag kände.
Våran relation som systrar och bästa vänner.
Att jag fick dela den här tiden med just dig
är det vackraste jag någonsin vart med om.
Att jag sedan förlorade dig, är det värsta
jag någonsin upplevt.
Uppskattar syskon som har det, precis som vi hade.
Att se dom förstå det vi förstod.
Det väcker alla mina känslor till liv att se.
Det gör ont, och jag kan ofta fråga mig varför vi
inte förtjänade att fortsätta ha det så!
Du finns med mig, varje dag som går påminner allt om dig.
En ynka liten fluga får mig att minnas ett helt liv.
Otroligt!
Undra om jag någonsin kommer att sluta skriva till dig..
eller sluta prata med dig?
Och börja skriva och tala om dig!
Våran relation som systrar och bästa vänner.
Att jag fick dela den här tiden med just dig
är det vackraste jag någonsin vart med om.
Att jag sedan förlorade dig, är det värsta
jag någonsin upplevt.
Uppskattar syskon som har det, precis som vi hade.
Att se dom förstå det vi förstod.
Det väcker alla mina känslor till liv att se.
Det gör ont, och jag kan ofta fråga mig varför vi
inte förtjänade att fortsätta ha det så!
Du finns med mig, varje dag som går påminner allt om dig.
En ynka liten fluga får mig att minnas ett helt liv.
Otroligt!
Undra om jag någonsin kommer att sluta skriva till dig..
eller sluta prata med dig?
Och börja skriva och tala om dig!
att följa eller det plötsliga?
Jag känner ofta odören från syrgasmasken.
Känner allt mer ångan som smet ut mellan springorna.
Kylan från dina läppar och händer sista gången jag pussade
på dig och höll din hand påminner mig allt oftare.
Ditt ansikte som saknade form.
Där medicinen hade tagit sin plats.
Dina ögon som omringades av uppsvullna ögonlock
och mötte under sig ett par kinder, lika så dom.
Dina livshjälpande apparater med tillhörande slangar
som smet in i din kropp med vätska som skulle hjälpa dig.
Jag vet inte vad som är värst, att bearbeta 15 månaders tortyr
eller om man fått leva vidare med det plötsliga bara?
Jag tror att det är lättare att acceptera när man följer
det som komma skall dagligen, men jag tror det är svårare
att bearbeta det som har varit.
Tittar på sjukhuset med mamma just nu.
Avdelningen, personalen, lekterapin, barnen utan hår, sjukhussängarna,
de långa korridorerna, kaffe automaterna, färgerna på väggarna.
Vi ser nog de med andra ögon. Det väcker allt som sover i oss.
Det som en gång var vårat exakta liv, ser vi nu på tv!
Våran verklighet speglar sig i något som helt och hållet förklaras.
Känner allt mer ångan som smet ut mellan springorna.
Kylan från dina läppar och händer sista gången jag pussade
på dig och höll din hand påminner mig allt oftare.
Ditt ansikte som saknade form.
Där medicinen hade tagit sin plats.
Dina ögon som omringades av uppsvullna ögonlock
och mötte under sig ett par kinder, lika så dom.
Dina livshjälpande apparater med tillhörande slangar
som smet in i din kropp med vätska som skulle hjälpa dig.
Jag vet inte vad som är värst, att bearbeta 15 månaders tortyr
eller om man fått leva vidare med det plötsliga bara?
Jag tror att det är lättare att acceptera när man följer
det som komma skall dagligen, men jag tror det är svårare
att bearbeta det som har varit.
Tittar på sjukhuset med mamma just nu.
Avdelningen, personalen, lekterapin, barnen utan hår, sjukhussängarna,
de långa korridorerna, kaffe automaterna, färgerna på väggarna.
Vi ser nog de med andra ögon. Det väcker allt som sover i oss.
Det som en gång var vårat exakta liv, ser vi nu på tv!
Våran verklighet speglar sig i något som helt och hållet förklaras.
LOVE YOU! <3
mina svar, era frågor
Sanna
Hur har du känt av din syster sedan hon gick bort?
Har du sett henne? Berätta gärna :) <3
2010-10-01 @ 15:05:45
Jag har inte sett henne, jag personligen tror inte på spöken.
Min tro är att själar och andar aldrig mer återfår sitt skal som dom
lämnat bakom sig, det enda som lever vidare är deras energi och deras själ.
Däremot har jag känt hennes närvaro, och sett andra saker.
Vissa människor tror att det finns en förklaring till allt som händer,
att det inte finns någon energi som kan utlösa det. Men när man vet vad
den där känslan innebär och hur stark den verkligen är av att en själ
är närvarande så tror man på känslan, inte att det har någon annan förklaring.
Jag vet att hon har hälsat på utan att ha sett henne. Känslan är så stark.
Och det är svårt att förklara i ord, tror närmare bestämt att dom enda som
verkligen vet vad jag pratar om, är dom som själva har känt detta.
Hur har du känt av din syster sedan hon gick bort?
Har du sett henne? Berätta gärna :) <3
2010-10-01 @ 15:05:45
Jag har inte sett henne, jag personligen tror inte på spöken.
Min tro är att själar och andar aldrig mer återfår sitt skal som dom
lämnat bakom sig, det enda som lever vidare är deras energi och deras själ.
Däremot har jag känt hennes närvaro, och sett andra saker.
Vissa människor tror att det finns en förklaring till allt som händer,
att det inte finns någon energi som kan utlösa det. Men när man vet vad
den där känslan innebär och hur stark den verkligen är av att en själ
är närvarande så tror man på känslan, inte att det har någon annan förklaring.
Jag vet att hon har hälsat på utan att ha sett henne. Känslan är så stark.
Och det är svårt att förklara i ord, tror närmare bestämt att dom enda som
verkligen vet vad jag pratar om, är dom som själva har känt detta.
Nathalie
Tror du på en himmel?
Där ni kommer mötas igen efter livet?!
2010-10-01 @ 19:58:18
Gud existerar inte för mig, alltså ingen himmel heller.
När jag säger att Cornelia är himlens vackraste ängel
menar jag inte att hon lever bland gröna ängar, liv med vingar
och i ett ljust sken som glittrar hennes hy!
Det finns inget ställe där varken gud eller djävulen välkomnar dig!
Däremot tror jag att den där energin kan påverka dig själv
när det är din tur att lämna jordlivet. Jag tror att Cornelia kommer
att visa mig vägen, hon kommer att förklara att det inte är farligt
och hon kommer få mig att acceptera det hon hade accepterat!
Precis som någon visade henne, kommer hon att visa mig.
När hon är färdig med det, går vi vidare igen..åt varsitt håll.
Men vi kommer att få tid att känna tillsammans som vi en gång gjorde.
Med goda framgångar och massor av hopp i siktet så visste hon långt
innan varken läkarna eller vi visste någonting om det att det inte skulle gå hennes väg.
Jag tror att man är skapt med känslan för döden. Om man inte får ett avslut
i en olycka eller något annat plötsligt som är så förutsägbart.
I detta fall, Cornelias sjukdom. Vi visste att antingen överlever hon, eller så dör hon.
Hon hade en tid som vi fick följa, vi fick se henne sjuk. Vi fick se henne frisk.
Alla med och motgångar som skapade oreda i tron och hoppet. Men som också
gick så långsamt att vi, som också Cornelia faktiskt hade accepterat att detta var
hennes slut. Att hon aldrig mer skulle komma tillbaka. Ändå blundade man
någonstans för känslan som talade så klart!
Jag tror också att Människor som känner och accepterar detta, är människor som
gör det med ett avslut utan dåligt samvete, en känsla av någonting bra i allt de traumatiska.
Att man faktiskt är färdig och har tidigare fått någonting speciellt gjort som får en att
känna sig nöjd och belåten. Och det var hon, nöjd och belåten!
Sen gjorde hon ett val, där ingen hade någonting att säga till om.
Men vi alla stöttade henne i de, och ville det hon ville.
Absolut inte!
Jag har ingen anledning att ge mig ångest över det jag gjorde, med all ära.
Hon var så tacksam över minsta lilla, och vi gjorde allt vi kunde..och lite till!
Och jag vet ju att ingenting går ändå att ändra idag.
Tror du på en himmel?
Där ni kommer mötas igen efter livet?!
2010-10-01 @ 19:58:18
Gud existerar inte för mig, alltså ingen himmel heller.
När jag säger att Cornelia är himlens vackraste ängel
menar jag inte att hon lever bland gröna ängar, liv med vingar
och i ett ljust sken som glittrar hennes hy!
Det finns inget ställe där varken gud eller djävulen välkomnar dig!
Däremot tror jag att den där energin kan påverka dig själv
när det är din tur att lämna jordlivet. Jag tror att Cornelia kommer
att visa mig vägen, hon kommer att förklara att det inte är farligt
och hon kommer få mig att acceptera det hon hade accepterat!
Precis som någon visade henne, kommer hon att visa mig.
När hon är färdig med det, går vi vidare igen..åt varsitt håll.
Men vi kommer att få tid att känna tillsammans som vi en gång gjorde.
Camilla
Beklagar sorgen, så sorgligt.
Visste Cornellia att hon skulle dö?
2010-10-01 @ 21:49:19Beklagar sorgen, så sorgligt.
Visste Cornellia att hon skulle dö?
Med goda framgångar och massor av hopp i siktet så visste hon långt
innan varken läkarna eller vi visste någonting om det att det inte skulle gå hennes väg.
Jag tror att man är skapt med känslan för döden. Om man inte får ett avslut
i en olycka eller något annat plötsligt som är så förutsägbart.
I detta fall, Cornelias sjukdom. Vi visste att antingen överlever hon, eller så dör hon.
Hon hade en tid som vi fick följa, vi fick se henne sjuk. Vi fick se henne frisk.
Alla med och motgångar som skapade oreda i tron och hoppet. Men som också
gick så långsamt att vi, som också Cornelia faktiskt hade accepterat att detta var
hennes slut. Att hon aldrig mer skulle komma tillbaka. Ändå blundade man
någonstans för känslan som talade så klart!
Jag tror också att Människor som känner och accepterar detta, är människor som
gör det med ett avslut utan dåligt samvete, en känsla av någonting bra i allt de traumatiska.
Att man faktiskt är färdig och har tidigare fått någonting speciellt gjort som får en att
känna sig nöjd och belåten. Och det var hon, nöjd och belåten!
Sen gjorde hon ett val, där ingen hade någonting att säga till om.
Men vi alla stöttade henne i de, och ville det hon ville.
Jessica
Finns det något du hade gjort annorlunda/velat ändra på om du fick spola tillbaka tiden?
2010-10-03 @ 23:14:44Finns det något du hade gjort annorlunda/velat ändra på om du fick spola tillbaka tiden?
Absolut inte!
Jag har ingen anledning att ge mig ångest över det jag gjorde, med all ära.
Hon var så tacksam över minsta lilla, och vi gjorde allt vi kunde..och lite till!
Och jag vet ju att ingenting går ändå att ändra idag.
frågestund
nu ger jag er möjligheten att få reda på det ni vill veta. om det är någonting ni länge funderat på, av ren nyfikenhet, något ni tror eller vet att jag kan svara på eller ni kanske bara vill veta min åsikt o m någonting. 1, 2 eller 3 frågor..jag kommer svara på allt så gott det går :) passa på [email protected] eller som en kommentar
Det finns inga dumma frågor, bara dumma svar :) Frågar man inget får man inget veta!
Det finns inga dumma frågor, bara dumma svar :) Frågar man inget får man inget veta!
