Dom har äntligen beslutat sig för att sätta dit peg i buken
på Cornelia. Istället för att få in näring via port a cuten vilket
glädjer henne väldigt mycket. Vad som helst säger hon, förutom
tpn genom porten så hon behöver ha den där Ruben med sig!

Men det gör dom inte förrän nästa vecka, måndag eller onsdag.
Det är väl mycket att planera inför detta, vad som överväger vilket.
Men jag tycker absolut det låter som en bra idè.

Viktnedgången på så kort tid är inte okej. Alldeles för mycket.
Men vi hoppas att allt vänder när hennes peg är där den ska :)
Efter mycket om och men, detta har hon velat länge.
Men hon har vart för "pigg" för detta tidigare och därför har dom sett
det som onödigt. Tills nu, när det inte hade behövt gå så långt!

Låt oss finna friden igen.
Ge oss styrka, återvändo till hopp.
Hoppet om att resan snart är över.

Glädje åt att leva igen.
Känslan av att det äntligen är över!

Inget mer bakslag på något vis?!

Jag visste att det skulle bli tufft, kanske livets svåraste resa.
Men jag kunde aldrig någonsin föreställa mig att det skulle
bli som det är idag. Kunde aldrig tro att orken skulle försvinna
när man i början hade så mycket styrka och kraft.

Det som nu har försvunnit. Känns som att det aldrig kommer åter.
Vet inte om jag aldrig kunde tro, eller om jag aldrig ville tro..att
man skulle få höra att livet hon lever är värt att ge någon hon varken
sett eller hört. Att det är värt att få lämna all smärta och allt lidande.

Det jag vill säga till er efter det här.
Mät er aldrig med någon annan person, eller någon annan händelse.
Det är dig och nu som gäller. Vare sig det är positivt eller negativt.
Man vet aldrig vad som väntar bakom hörnet. Och njut
av varje sekund, eller kämpa för varje andetag!

Hoppas att jag en dag känner att alla tårar fått ett värde!
Jag får ständigt påminna mig själv..

Välkommen Cornelia till Västerås, ett steg närmare positivt besked..trodde vi!
En svullen arm upptäcktes igår. En blodpropp var det på tal om att det var.
Därför skulle två nålar sättas på henne idag, en i handen och en i armen, för att
spola in kontrast i hopp om upptäckt och återgärda det. Men nålarna kunde inte
sin grej, armen är för svullen och efter 8 försök och ännu mer svullen och blå arm/hand
gav dom upp av protest från oss i familjen. Det går inte att tortera hur som helst!!

Hon är livrädd och jävligt trött på nålar, och fick därför morfin och någonting mer
lugnande för att inte förvärra nerverna så det skulle gå bättre. Även emlaplåster
som skulle bedöva smärtan som komma skall.
Ingenting biter och jag tycker inte att det är värt att plågas mer för att det är viktigt med
undersökningen när det finns lindrigare undersökningar som ultraljud exempelvis!

Ingenting visades på ultraljudet, så ingen propp i armen är det sagt nu.
Vad kan det då vara? Man blir inte svullen bara sådär!

Även fast det är ett steg närmare hem, från Uppsala till Västerås så är det svårt
att se det positivt när man får det sju resor värre ändå. Väldigt svårt!

Men vi försöker fortfarande, försöker ge varandra kraft och styrka till detta! ♥
Efter hjärtskärande skrik, blod, svett och tårar är vi nu lättade över
att det inte är någon blodpropp, men har fortfarande oroliga över vad det kan vara!

Var med Cornelia när hon testade sina lungor idag.
Var nog lite jobbigt för henne med tanke på att hon har
haft syrgas ett tag nu för att lungorna har gett vika lite.
Blir så när hon är för det mesta sängliggandes, lungorna drar
ihop dig och fungerar då inte lika effektivt som dom i normalt fall gör.



Efter det gick vi vidare till hjärtavdelningen där hon gjorde ett EKG.
Hjärtat pumpade fint, nog allt finns det fortfarande hopp kvar längst där inne
bakom dom dovt bultande hjärtslagen. Dock finns det fortfarande kvar vätska i
hjärtsäcken, men ingenting vi behövde hänga upp oss på i stort sett.



Till sist en besök hos käkkirurgen.






Jag och många, många, många andra tror på dig i hopp om att det
snart ska vara över, det värsta. Att vi alla får återgå till ett normalt liv igen
och släppa den här förbannade bubblan som plågar oss.

Att du får leva ditt liv igen, för det här..är inget liv!
Kära, älskade, underbara du..jag önskar dig all lycka ♥