tack till er, mina vänner
Jag är överlycklig. Är det okej att säga så?
Vi är inte rädda att tala om livet, eller döden!
Minnen är för oss det finaste som finns.
Att skratta och att gråta.
Mina vänner är dom finaste jag har!
På tal om dessa underbara..
Livet, allt i allo är ett stort samtalsämne för oss.
Vi alla förstår idag vad det innebär.
Och väldigt många kloka tankar och ord
hamnar mellan meningarna och oss!
Vi bollar ofta med dessa och tillsammans
blir vi dessa tvåbenta starka varelser
med famnen om varandra det hårdaste vi kan ♥
Tack till er!
Min vän : Det borde vara någon annan som
får klarheten i livet. Inte du, du visste ju redan
vad detta innebar. Och mer därtill!
Någon som behöver förstå vad fan det är frågan om!
Rent ut sagt, perfekt ordval..vi har av någon anledning
fått oss en rejäl smäll på käften, liksom hela umgänget.
Må det ha varit kanske den tuffaste tiden för oss alla.
Men också den fantastiska lärorika tiden.
Jag är glad över att jag oavsett tillstånd står med
båda fötterna på jorden. Balansen försvinner
ibland, men är inte särskilt svår att återuppta till sin form.
Det som får mina känslor att spela ett spratt och
driver mig till vansinne är dom där människorna
som tar allting för givet, är inte nöjda över ett jävla skit och
tror att alla andra i världen ska rätta sig efter dom.
För en del människor verkar tävlingen med sig själv vara
att skapa problemen som inte ens existerar.
Är det förbud att vara glad och lycklig?
Finns det så mycket skam i att älska sig själv och dom kära?
Världens största problem, är att problemen skapas av oss!
Det där ytliga hos människor är någonting jag inte tål.
Men jag har också lärt mig att det är dom människorna
som det mest lyser igenom. "Som att läsa en öppen bok"!
Jag kan bara inte låta bli att tycka synd om dom i mitt vansinne.
Dum som jag är!
Har inte hjärta till något annat.
Det jag vill komma fram till i allt babbel är att jag är evigt tacksam
över att jag faktiskt förstår att livet handlar om att ge och ta.
Att uppskatta i all bedrövelse och offra något för det som är de värt!
För oavsett när eller vad man offrar eller ger så får man tillbaka..
..tids nog!
Lev inte som barnet, du har idag som vuxen mer ansvar att ta.
Lev inte i fantasivärlden när ditt liv består av vardagen!
Vi är inte rädda att tala om livet, eller döden!
Minnen är för oss det finaste som finns.
Att skratta och att gråta.
Mina vänner är dom finaste jag har!
På tal om dessa underbara..
Livet, allt i allo är ett stort samtalsämne för oss.
Vi alla förstår idag vad det innebär.
Och väldigt många kloka tankar och ord
hamnar mellan meningarna och oss!
Vi bollar ofta med dessa och tillsammans
blir vi dessa tvåbenta starka varelser
med famnen om varandra det hårdaste vi kan ♥
Tack till er!
Min vän : Det borde vara någon annan som
får klarheten i livet. Inte du, du visste ju redan
vad detta innebar. Och mer därtill!
Någon som behöver förstå vad fan det är frågan om!
Rent ut sagt, perfekt ordval..vi har av någon anledning
fått oss en rejäl smäll på käften, liksom hela umgänget.
Må det ha varit kanske den tuffaste tiden för oss alla.
Men också den fantastiska lärorika tiden.
Jag är glad över att jag oavsett tillstånd står med
båda fötterna på jorden. Balansen försvinner
ibland, men är inte särskilt svår att återuppta till sin form.
Det som får mina känslor att spela ett spratt och
driver mig till vansinne är dom där människorna
som tar allting för givet, är inte nöjda över ett jävla skit och
tror att alla andra i världen ska rätta sig efter dom.
För en del människor verkar tävlingen med sig själv vara
att skapa problemen som inte ens existerar.
Är det förbud att vara glad och lycklig?
Finns det så mycket skam i att älska sig själv och dom kära?
Världens största problem, är att problemen skapas av oss!
Det där ytliga hos människor är någonting jag inte tål.
Men jag har också lärt mig att det är dom människorna
som det mest lyser igenom. "Som att läsa en öppen bok"!
Jag kan bara inte låta bli att tycka synd om dom i mitt vansinne.
Dum som jag är!
Har inte hjärta till något annat.
Det jag vill komma fram till i allt babbel är att jag är evigt tacksam
över att jag faktiskt förstår att livet handlar om att ge och ta.
Att uppskatta i all bedrövelse och offra något för det som är de värt!
För oavsett när eller vad man offrar eller ger så får man tillbaka..
..tids nog!
Lev inte som barnet, du har idag som vuxen mer ansvar att ta.
Lev inte i fantasivärlden när ditt liv består av vardagen!
Trackback