Jag är ledsen och jag gråter.
Jag sörjer och jag saknar.
Jag är stark och jag skrattar.
Jag är lycklig och jag lever.

Jag är inte rädd för döden.
För mig är det okej, när han är redo.
Jag är färdig idag, imorgon, om år!

Min dödsångest har gått över till styrka.
Jag lever faktiskt varje dag med nöje.
Jag somnar varje kväll i hopp om att
jag ännu en dag ska få chansen att delta.

Det är väl allt man kan begära, få leva livet?
Det är väl allt man kan acceptera, döden!

Jag förstår idag, vad livet är!