Cornelia : Ska vi åka någon gång eller?
Rebecca : Ja, alldeles strax är det din tur!
Cornelia : Bra, nu har jag vart sjuk länge.
Rebecca : Alldeles för länge, hjärtat! :'(

Undra vad som finns under ögonlocken när man av naturens lag
finner ro att lämna det jordliv man lånat?
Jag minns att vi tänkte högt : nu är det dags..hon säger hej då!!!
Vi höll varandras händer, det enda min blick kunde fånga
var den svaga själen som låg på sängen och sorgen i min mors ögon.