ingenting förändrades
Åt dig mina tankar ofta ägnas.
För dig min energi splittras.
Det blev fel, och här vi är fast.
Din bekvämliga men livrädda position.
Din strid blir min närkamp.
Du är så säker, skulden blir min.
Jag försöker bara hjälpa.
Tanken är min egen räddare.
När ska det vara min tur?
Min tur att taga det jag givar!
Jag blir så ledsen när jag påminner
att det kunde varit som det skulle.
Betydelselöst när jag inser dina val.
Dina val du faktiskt gör.
Hjärtat så stort och ömt.
Tål dig inte bli lämnad själv.
Bandet blir eldat, men rötterna står kvar.
Sorgligt nog var tron min godhet.
Men jag slutar aldrig längta.
Den energin jag annars kunde ägna!
Trackback
