fångad att aldrig lämna
Så lätt man förtränger.
Jag kan minnas min andra halva.
Men jag vet inte hur?!
Det går inte att förklara.
Ett ord på hur det hade blivit.
Ett ord på hur det har varit.
Ingenting förklarar hur det är.
Någonstans mellan det
förflutna och mitt nu.
Jag vet det bedrövliga.
Hoppet är jag medveten om.
Känslan av berusad lycka.
Men det uppenbara är inte alls klart.
Det är givet att känna.
Fångad att aldrig lämna.
Bedövad om inte nämna.
Insidan är osynlig,
men utsidan är förstörd.
Det finns längre ingen skillnad
mellan masken och mig.
Trackback
