Jag som utsatt skapelse ska stå upp
för mig själv och offra för andra.
Jag känner skyldighet att låta andra slippa
det som för mig inte går att undankomma.
Jag är redan här.

Jag vill tillrätta leda de vilsna själar
som inte vet bättre än det direkt framför.
För de som förflutet inte är något annat.

Min verklighet och andras illusioner krockar.
Min kämparglöd, ditt problem, din bromskloss.
För mig finns ingen undergång, livet är här.

Jag lever för mig, och offrar för andra.
Du som uppskattar, du som accepterar.
Att ej ta för givet, att vadsomhelst är livet.

Det finns människor, och så finns det människor!
Och ej blir den vis, som sorgen aldrig rör.
Sorgen, sårbarheten, människors djupaste tillstånd.
Det är så lätt att inte missbruka, istället ta vara.
Det blir din mest lärorika, precis som min!

Jag fick aldrig nog av min hjärtevän.
Det är de som får mig att bli nöjd hädanefter!
Idag vet jag exakt vad jag har gått förlorat.

På dig jag blir olycklig, som min motsats är!