"Jag beundrar dig som är stark.."

Ingen tar mig upp från dalen om jag hamnar där.
Ingen lever för mig när jag nått bergets topp.

Jag lever inte vidare för Cornelia.
Hon lever med mig!

Jag försöker leva idag, som att imorgon vore
mitt tillstånds sista stund.

"Cornelia ville väl att ni skulle leva vidare.
Vara lyckliga och minnas alla bra stunder!"

Det finns stunder om dygnet då smärtan
av saknaden tar över hela mitt sinnesfulla jag.
Men jag ska väl leva för mig själv, ingen annan?

..vill ni, så kan ni också!