En del säger att man ska hålla sig ifrån det som skapar sorgen.
Eller känslorna till sorgen, närmare bestämt.

Att man ska stanna upp för en stund, låta bli dom där
sorgliga filmerna som alla gråter till, eller dom där låtarna
som sätter varje ord för mina känslor.

Bara för att man ska få låtsas vara glad och lycklig?

För mig är det min bearbetning, det är okej för mig.
Jag gillar att få saker förklarade för mig, likaså känslor.
Hatar dagar då tomheten är starkare än självaste sorgen.
Det gör mig mer ledsen och olycklig än allt som skapar
såren i bröstkorgen på mig.

Jag suktar efter sorgen när jag känner mig ledsen.
Jag behöver känna mig olycklig för att få känna lyckan som komma skall.
När jag känner mig lättad vill jag inte känna annat än glädjen.

Blandade känslor, eller inga känslor alls är för min själ det värsta som finns.
Det är fint att visa känslor. Det är bra för kropp och själ.

Var inte rädd för dina känslor!
Visa dom, och dom visar dig något.