Det är inget för mig, att låta verkligheten sväva fritt.
Men kunde jag med den mänskliga kraften av det undermedvetna
sända dig en gåva Cornelia, så vore det ett fotoalbum.

Tanken är att en bild kan säga mer än tusen ord!
Och det känns liksom som du och jag.

Jag hade sänt dig ett foto av oss nära & kära, där du kunde
stirra dig blind på ett dumt bevis att vi har det bra fast vi är kvar.

Jag hade skickat med en bild av ren livsglädje, som någon
bekräftelse på att skuld inte existerar.

Jag hade förklarat via albumet, att den här tiden som varit
utan dig än, faktiskt inte varit den mest skrämmande..
..det har vart min allra meningsfulla tid.
Men även den mest sårbara!

Oroa dig inte, jag är inte ledsen.
Jag har mest sorg över andra!

Om jag kunde få förklara, via dessa foton hur mycket lärdom
det mig givat. Så hade jag bara krävt ett enda svar av dig.

En bild på ditt nu. Utan ord, utan färg. Utan meningar och mål.
Ett tomt foto, som visar mig att där du är, där är det bra!



Jag hade skickat något som bevisar att kampen
i det otroligt hårda. Också kan sluta gott! ♥

Vi kämpar varje dag, kamp med glädje där väntan försvunnit.