mina svar, era frågor
Sanna
Hur har du känt av din syster sedan hon gick bort?
Har du sett henne? Berätta gärna :) <3
2010-10-01 @ 15:05:45
Jag har inte sett henne, jag personligen tror inte på spöken.
Min tro är att själar och andar aldrig mer återfår sitt skal som dom
lämnat bakom sig, det enda som lever vidare är deras energi och deras själ.
Däremot har jag känt hennes närvaro, och sett andra saker.
Vissa människor tror att det finns en förklaring till allt som händer,
att det inte finns någon energi som kan utlösa det. Men när man vet vad
den där känslan innebär och hur stark den verkligen är av att en själ
är närvarande så tror man på känslan, inte att det har någon annan förklaring.
Jag vet att hon har hälsat på utan att ha sett henne. Känslan är så stark.
Och det är svårt att förklara i ord, tror närmare bestämt att dom enda som
verkligen vet vad jag pratar om, är dom som själva har känt detta.
Hur har du känt av din syster sedan hon gick bort?
Har du sett henne? Berätta gärna :) <3
2010-10-01 @ 15:05:45
Jag har inte sett henne, jag personligen tror inte på spöken.
Min tro är att själar och andar aldrig mer återfår sitt skal som dom
lämnat bakom sig, det enda som lever vidare är deras energi och deras själ.
Däremot har jag känt hennes närvaro, och sett andra saker.
Vissa människor tror att det finns en förklaring till allt som händer,
att det inte finns någon energi som kan utlösa det. Men när man vet vad
den där känslan innebär och hur stark den verkligen är av att en själ
är närvarande så tror man på känslan, inte att det har någon annan förklaring.
Jag vet att hon har hälsat på utan att ha sett henne. Känslan är så stark.
Och det är svårt att förklara i ord, tror närmare bestämt att dom enda som
verkligen vet vad jag pratar om, är dom som själva har känt detta.
Nathalie
Tror du på en himmel?
Där ni kommer mötas igen efter livet?!
2010-10-01 @ 19:58:18
Gud existerar inte för mig, alltså ingen himmel heller.
När jag säger att Cornelia är himlens vackraste ängel
menar jag inte att hon lever bland gröna ängar, liv med vingar
och i ett ljust sken som glittrar hennes hy!
Det finns inget ställe där varken gud eller djävulen välkomnar dig!
Däremot tror jag att den där energin kan påverka dig själv
när det är din tur att lämna jordlivet. Jag tror att Cornelia kommer
att visa mig vägen, hon kommer att förklara att det inte är farligt
och hon kommer få mig att acceptera det hon hade accepterat!
Precis som någon visade henne, kommer hon att visa mig.
När hon är färdig med det, går vi vidare igen..åt varsitt håll.
Men vi kommer att få tid att känna tillsammans som vi en gång gjorde.
Med goda framgångar och massor av hopp i siktet så visste hon långt
innan varken läkarna eller vi visste någonting om det att det inte skulle gå hennes väg.
Jag tror att man är skapt med känslan för döden. Om man inte får ett avslut
i en olycka eller något annat plötsligt som är så förutsägbart.
I detta fall, Cornelias sjukdom. Vi visste att antingen överlever hon, eller så dör hon.
Hon hade en tid som vi fick följa, vi fick se henne sjuk. Vi fick se henne frisk.
Alla med och motgångar som skapade oreda i tron och hoppet. Men som också
gick så långsamt att vi, som också Cornelia faktiskt hade accepterat att detta var
hennes slut. Att hon aldrig mer skulle komma tillbaka. Ändå blundade man
någonstans för känslan som talade så klart!
Jag tror också att Människor som känner och accepterar detta, är människor som
gör det med ett avslut utan dåligt samvete, en känsla av någonting bra i allt de traumatiska.
Att man faktiskt är färdig och har tidigare fått någonting speciellt gjort som får en att
känna sig nöjd och belåten. Och det var hon, nöjd och belåten!
Sen gjorde hon ett val, där ingen hade någonting att säga till om.
Men vi alla stöttade henne i de, och ville det hon ville.
Absolut inte!
Jag har ingen anledning att ge mig ångest över det jag gjorde, med all ära.
Hon var så tacksam över minsta lilla, och vi gjorde allt vi kunde..och lite till!
Och jag vet ju att ingenting går ändå att ändra idag.
Tror du på en himmel?
Där ni kommer mötas igen efter livet?!
2010-10-01 @ 19:58:18
Gud existerar inte för mig, alltså ingen himmel heller.
När jag säger att Cornelia är himlens vackraste ängel
menar jag inte att hon lever bland gröna ängar, liv med vingar
och i ett ljust sken som glittrar hennes hy!
Det finns inget ställe där varken gud eller djävulen välkomnar dig!
Däremot tror jag att den där energin kan påverka dig själv
när det är din tur att lämna jordlivet. Jag tror att Cornelia kommer
att visa mig vägen, hon kommer att förklara att det inte är farligt
och hon kommer få mig att acceptera det hon hade accepterat!
Precis som någon visade henne, kommer hon att visa mig.
När hon är färdig med det, går vi vidare igen..åt varsitt håll.
Men vi kommer att få tid att känna tillsammans som vi en gång gjorde.
Camilla
Beklagar sorgen, så sorgligt.
Visste Cornellia att hon skulle dö?
2010-10-01 @ 21:49:19Beklagar sorgen, så sorgligt.
Visste Cornellia att hon skulle dö?
Med goda framgångar och massor av hopp i siktet så visste hon långt
innan varken läkarna eller vi visste någonting om det att det inte skulle gå hennes väg.
Jag tror att man är skapt med känslan för döden. Om man inte får ett avslut
i en olycka eller något annat plötsligt som är så förutsägbart.
I detta fall, Cornelias sjukdom. Vi visste att antingen överlever hon, eller så dör hon.
Hon hade en tid som vi fick följa, vi fick se henne sjuk. Vi fick se henne frisk.
Alla med och motgångar som skapade oreda i tron och hoppet. Men som också
gick så långsamt att vi, som också Cornelia faktiskt hade accepterat att detta var
hennes slut. Att hon aldrig mer skulle komma tillbaka. Ändå blundade man
någonstans för känslan som talade så klart!
Jag tror också att Människor som känner och accepterar detta, är människor som
gör det med ett avslut utan dåligt samvete, en känsla av någonting bra i allt de traumatiska.
Att man faktiskt är färdig och har tidigare fått någonting speciellt gjort som får en att
känna sig nöjd och belåten. Och det var hon, nöjd och belåten!
Sen gjorde hon ett val, där ingen hade någonting att säga till om.
Men vi alla stöttade henne i de, och ville det hon ville.
Jessica
Finns det något du hade gjort annorlunda/velat ändra på om du fick spola tillbaka tiden?
2010-10-03 @ 23:14:44Finns det något du hade gjort annorlunda/velat ändra på om du fick spola tillbaka tiden?
Absolut inte!
Jag har ingen anledning att ge mig ångest över det jag gjorde, med all ära.
Hon var så tacksam över minsta lilla, och vi gjorde allt vi kunde..och lite till!
Och jag vet ju att ingenting går ändå att ändra idag.
Trackback
