Känner att jag bara vill förklara mitt uppehåll i allt skrivande.
Ibland äger känslorna rum i något land där inget existerar.
Men oftast på andra sidan, där den nu mer blir fruktansvärd!

Känner ibland ingenting, men mer och mer en plåga.
I mitt bästa sinne ett tag sen jag var. Att förmedla vill jag göra
i den stund då jag vet att de jag säger inte är lögn.

Men jag håller på med något större, som ni också en dag kommer
att få ta del av, i hopp om beröring och gripande.
En rullande text, även där..eran vilja talar för om ni vill läsa eller ej.

Så snart jag hoppas, att jag tillbaka kommer.
Jag slutar inte här, behöver bara tiden för mig själv!
Men håll ögonen öppna, snart överraskar jag er igen.
Er som längtar efter att få läsa, om min historia!

Att jag hållt mig borta, är av den anledningen att jag vill visa er något bra.
Inget inlägg där ord kommer upp som bara för stunden kan förklara.
Jag vill visa det fantastiska, förklara det djupaste i mina känslor.

Jag är en ärlig person, för er som inte kan förstå hur en människa
kan vända sig ut och in så hela världen kan ta del av det!
Till mitt försvar : Detta var, är, förblir min bearbetning..och jag gör det bra!


Och jag kan inte sluta tänka på dig Cornelia!
Jag saknar min vän så himelskt mycket.
Om jag bara fick snosa en sista gång, och krama om dig mitt hårdaste! ♥
DET GÅR INTE EN DAG UTAN ATT MINA TANKAR INTENSIVT ÄGNAS ÅT DIG!