Jag visste att det skulle bli tufft, kanske livets svåraste resa.
Men jag kunde aldrig någonsin föreställa mig att det skulle
bli som det är idag. Kunde aldrig tro att orken skulle försvinna
när man i början hade så mycket styrka och kraft.

Det som nu har försvunnit. Känns som att det aldrig kommer åter.
Vet inte om jag aldrig kunde tro, eller om jag aldrig ville tro..att
man skulle få höra att livet hon lever är värt att ge någon hon varken
sett eller hört. Att det är värt att få lämna all smärta och allt lidande.

Det jag vill säga till er efter det här.
Mät er aldrig med någon annan person, eller någon annan händelse.
Det är dig och nu som gäller. Vare sig det är positivt eller negativt.
Man vet aldrig vad som väntar bakom hörnet. Och njut
av varje sekund, eller kämpa för varje andetag!

Hoppas att jag en dag känner att alla tårar fått ett värde!
Jag får ständigt påminna mig själv..