ovissheten gör mig galen!
Du som läser detta, undrar och funderar..jag lovar att du inte är ensam. Tankarna snurrar och inget vettigt svar får vi. Beskedet kom igår vid 15:00, att vår älskade Cornelia kommer att lämna oss. Hennes hjärta kommer att sluta slå och chanserna att hon skall komma åter är borta. En respirator andas åt henne för andetagen är för tunga att hon själv ska orka. Krafterna är borta, hjärnan är för svullen och istället ska hon få slippa lida. Hon är medveten om att vi står vid hennes sida och viskar hur mycket vi älskar henne, hur bra hon är och att hon i våra hjärtan alltid kommer att ha en plats. Men allt hon kan göra är att fälla en tår, spänna hela kroppen och titta oss djupt i ögonen.
Den där blicken, om vi bara kunde förstå vad hon vill säga. Hennes tankar, vad är det som snurrar i hennes huvud? Ingen vet någonting. Och vi bara väntar, ska ett mirakel ske och Cornelia kommer tillbaka till den Cornelia hon alltid vart. Eller kommer hon få lämna oss i det skick hon idag är i. Utan smärta, utsövd och utvilad. Ingen aning om vad som komma skall, bara lungt och försiktigt somna in..och aldrig mer vakna upp?
Idag fick vi ett leende av läkaren, Cornelia har svarat på kortison dosen hon fått och har legat vaken sedan 01:00 (ca) plus hela dagen. Är det sista dödsrycket, eller kommer hon fortsätta kämpa? Isåfall, vad kommer hon att få för liv? Vad kommer vi att få för liv?
Som sagt, tankarna snurrar hos oss också. Men, det ända jag önskar är att Cornelia får sin önskan igenom. Oavsett vad det än är, tror jag hon själv kommer att välja. Och då får vi acceptera hennes val, och finna oss i nuet och bara blicka framåt!
Alla tankar åt henne, all kärlek och all tid!
Min älskade, underbara lillasyster!
Rebecca Björklund ♥ Cornelia Björklund, forever!
Åh! Jag vet inte vad jag ska skriva igentligen. Cornelia lärde jag känna på Västerås sjukhus och hon verkar vara en jätte mysig tjej. Blir ledsen av att läsa att hon kommer lämna er. Finner knappt några ord och tårarna kommer. Tycker bara världen är så orättvist och ni har fått gå igenom så mycket som ingen igentligen ska behöva. Jag hoppas att det vänder och att hon blir bättre.Men som du skriver, jag hoppas att hon får sin ösnkan igenom vad det än är.. Och du, Ullis och Cornelia ska veta att jag tänker på er varje dag. Kramar till er!
