Toppen dag!

Åkte som sagt med Sandra och Nicole till Uppsala idag. Cornelia var ganska trött, men för första gången fick jag höra henne prata efter allt som vart traumatiskt. Ioförsig ett hejdå bara, men å andra sidan..bättre än ingenting. Sen hade hon syrgas, så därför kunde hon inte prata innan dom tog bort den.

Någonting som var alldeles underbart var att min vän följde med, det känns fruktansvärt bra att dela med sig av händelser istället för ord och beskrivningar. Känns lite tråkigt att Nicole ska behöva träffa henne första gången i detta tillstånd, men jag känner sån tillit att jag skulle ångra mig om det inte blev av. Och för Nicole är det säkert skönare att även få se, inte bara höra. Och trots Cornelias svullnader och trötta ansikte kan hon numer få en bild om vem jag pratar om. Tusen tack för att du följde med ♥

Hon är helt och hållet med oss nu. En sån förbättring jämfört med helgen så det är helt otroligt. När jag säger förbättring menar jag inte att hon är bra, ni får inte misstolka mig. Men hon har liksom en annan blick som nu kan följa med, hon kan fastna med ögonen där hon vill titta, röra huvud och kropp sakta men säkert och allt detta är en tydlig förbättring, men ska bli ännu bättre, helt bra! Hon hör vart rösten som pratar med henne kommer ifrån, och det visar hon genom att vrida huvudet lite och fånga ögonkontakt en liten stund.

Dock vet jag inte helt och hållet hur läget är med lunginflamationen, svullnaden i hjärnsubstansen, vätskan i dom utsatta organen. Men hon blir piggare, vilket är ett väldigt gott tecken. Alltså svarar hon på de hon ska svara på.

Hon har som sagt ätit lite Mc.donalds, och deras otroliga sängar har hjälp henne att sitta upp en liten stund för omväxlingen av olika liggande positioner. Hon kan liksom förmedla vad som känns bra och inte bra för henne på olika sätt. Tittat lite på tv, lyssnat på musik..osv.