det är endast nu som gäller
Efter ett väldigt tragiskt besked samlades vi allesammans för att vara tillsammans in i det absolut sista. Läkaren sa ordagrant : Cornelia kommer att dö, hennes kropp kommer inte kunna ta mer stryk!
Det vände, dom hittade bakterier vid kallelse BK-virus, som dom tidigare trodde var någonting helt annat. Vilket gav resultat av kortison dosen och antibiotika kuren. Hennes kropp svarade så fruktansvärt bra på detta så chanserna kom tillbaka. Men gav oss dilemma.
Vätska har samlats i lungor och njurar, en stor förändring i den vita hjärnsubstansen har också skett..dock även det gav lite förbättring efter medicinering, men ändå inte helt återställt. En dialysbehandling kan hjälpa henne att tömma den överdrivna vätskan som annars kommer dränka henne innifrån. Det finns dock konsekvenser med det. Att sätta kateter på henne innebär att påtankning av trombisar är ett måste, mer än dubbel dos mot tidigare. Det är ett stort ingrepp och hennes blodplettar är inte som dom ska, på grund av hennes sjukdom i botten.
Där emellan finns det miljoner frågor, som jag inte vill dela med mig av..men hon kan förblöda istället för att dränkas. Dock är det mer sannolikhet att hon klarar ingreppet, än inte. Därför bestämde vi oss idag, tillsammans med läkarna att vi gör ett försök. Vi kan inte bara ge upp, när vi tidigare gått igenom allt en människa kan gå igenom. Det vore för enkelt.
Men, jag är rädd..livrädd för vad som komma skall. Vi bollar med frågor och funderingar hos olika läkare. Får tips och råd. Men absolut ingenting är garanterat. Som att köpa en trisslott, vinna eller försvinna. Man vet inte förrän lotten är skrapad, och skrapar man inte kommer ovissheten att fortsätta nöta.
Vi får titta i nuet. Hennes blick är mer vaken än tidigare, dock förstår ni inte vad jag menar med vaken. Men hon rör armar och ben smått, mer än tidigare. Hennes blick är större, intensivare och hon kan följa väldigt små rörelser. Hon hör vem som står och pratar med henne och hon kan svara på ja och nej frågor. Och det som glädjer mig är att jag idag frågade om hon någonstans kände smärta, om hon hade ont. Hon kämpade och drog huvudet åt sidan, nej..ingen smärta! Hujedamig! Exakt det svar jag ville få!
Jag personligen tycker att läkaren kunde ha uttryckt sig lite annorlunda i torsdags och berättat att det finns alternativ, men inget av dom är säkert. Dock visste dom inget bättre, men det blev svart..helt i onödan. Nu finns ett ynka litet ljus, och det är bara där vi tittar!
Never Give Up!
Kämpar fortfarande åt både Cornelia och resten av familjen. Vi ger varandra styrka. Vi gråter ihop, men vi är också väldigt duktiga att skratta..skratta av hela våra hjärtan och gråta av hela vår själ!
Hoppet är det sista som försvinner, ännu finns en ynka chans..be strong. ♥
Jag vet att det inte hjälper men vi tänker på er och cornelia och hoppas...
Jaa, att vara stark det är något som man MÅSTE vara i en sån situation! Jag vet exakt vad ni går igenom. Och jag känner igen hur ni alla känner. Man känner sig så himla hjälplös det ända man kan gör är att bara finnas! Men att få den där tanke " hur ska vi göra?, vad är bäst?" man kan verkligen inte göra något det är helt enkelt cornelia som bestämmer det är hennes kropp eller ? nej de är en sjuk jävla sjukdom som har tagit över. man kan se henne kämpa o kämpa men inget händer det är just de som är de värsta att se en person lida och kämpa men det går bara åt ett håll. Sjukdomen är starkast! Rebecca jag vet hur du känner...
Men kan vi inte tänka på alla lyckliga stunder ni och vi har haft. Kommer du ihåg när vi var i Nora ? <3
Jag önskar jag kunde få träffa er och din mamma har mitt nummer men fråga efter de så kanske vi två kan börja prata, jag vill jätte gärna finnas där för er! KRAMA om henne hårt från mig och hälsa.. Hela familjen hälsar och tänker på er.
VAR STARK !!!! Och ge henne alll all all all kärlek och omtanke som bara går. Det är som en berg o dalbana <3
Puss <3
Hoppet finns kvar och jag hoppas att allt blir bättre! Tänker på er. Kramar
<3<3
Tänker på er jättemycket
Vad glad jag blir att höra att hon är bättre.
Tänker på er!
hoppas utav hela mitt hjärta att hennes kropp klarar det här, ni anar inte hur mycket jag önskar att jag kunnat hjälpa till... jag hoppas att cornelia, och hela er familj har en ängel bredvid er som kan hjälpa er ur det här. som kan göra cornelia frisk, och ge henne det liv hon förtjänar. en tjej som henne ska verkligen inte behöva lida igenom en sån sjukdom som cancer, det ska ingen behöva.
min farbror gick bort i cancer för knappt en månad sen, han led in i det sista. jag vill inte att cornelia ska behöva göra samma sak, hon har lidit för mycket redan.
jag tänker på er. hälsa cornelia från mig.
