Evigt tacksam över beslutet vi tog. För all framtid kommer dom där minuterna vara mest betydelsefulla för oss alla. Vi fick tillbaka våran Cornelia. Valde att sätta en dialysbehandling på henne efter mycket om och men. Jackpot, helt och hållet rätt beslut. Rakt igenom.

Framsteg, framsteg, framsteg..Hennes första ord var : Mamma, jag är jätte sugen på Happy Meal! Hahaha, stolt storasyster, mh-mmmm! :) Tråkigt nog hade hon hunnit somna när mamma kom med maten, så dagen efter gjorde dom ett nytt försök, och då åt hon..lite granna.

Ingen kan förstå vilken berg och dal bana den senaste tiden har vart, för oss..och för många andra. Men vi tog oss igenom, och jag kommer inte tillåta mig själv att blicka tillbaka och tänka : Tänk om vi hade gjort så och så..Jag skulle aldrig förlåta mig själv om vi hade valt den andra vägen, självklart. Men jag tänker heller inte klandra mig själv att tankarna var i dom banorna. Vi visste inte bättre..

..Och vissa läkare ska inte vara läkare!

Nya dagar, nya tag. Imorgon åker jag upp över dagen med bästa sandra sis jansson och min kära vän nicole bellandi och hälsar på henne. Ska bli så skönt att se henne på ett annorlunda sätt, inga slangar i hela ansiktet och över kroppen, inga apparater som täcker mesta dels av ytan runt sängen osv..glömma kommer jag aldrig att göra, men att försöka förtränga och tänka vidare, det kommer jag att göra :)

Vilket mirakel barn! ♥ i'm fucking proud