ödets väg

Fanny :
Hej jag undrar en sak, var det av någon speciell orsak
som din fina syster fick cancer, eller är världen så orättvis bara ?
Ta hand om dig!



Cornelia var sjuk en lång tid, vi pratar alltså förkylning.
En evig och rosslig hosta, snorig och allt annat som tillhör den.
Det som skiljde detta från en normal bakterie var att detta
gav aldrig en förbättran trots tidens tålamod.

Smärtan i hennes revben kom som ett slag och blev olidlig.
Första tanken hos oss och läkarna var ett sönder hostat revben.

Alla revben såg ut precis som dom skulle.

Prover togs och funderingarna försökte kluras.
Ingenting visades, ingenting syntes.
Trots att någonting uppenbarligen inte stod rätt till.

Mer djupgående prover började tas, vi visste inte hälften.
Till sist stod vi, med två framtider.
Efter två veckors oro och ovisshet i en mängd provtagningar
visste att ena domen kunde vara leukemi.
Hoppades innerligt att den andra domen skulle gälla.

Med verkligheten kastat i ansiktet satt vi mitt i smeten.
Sen gick det bara av farten.

Det var klart orättvisan som talade för sitt.
Sjukdomen är inte ärftlig och började inte gälla av någon
speciell orsak eller anledning.
Det fanns alltså ingenting som grundade sig i att just hon skulle bli drabbad

Det var bara ödets väg till en försvarslös liten flicka!




Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:



Trackback



Namn: Rebeca Björklund
Bor: Surahammar
Ålder: Twenty years old

Övrigt: Resan genom livet ♥ Tills döden skiljde oss åt!




RSS 2.0