Dialys idag igen, börjar tillhöra vardagen sorgligt nog. Efter mycket om och men beslöt dom sig att inte dra allt för mycket vätska och istället koncentrera sig på att rätta till kateten som hade åkt in för långt och sög sig fast inne i henne istället för att dra ut vätskan. Hon blev jätte rädd och fick sova under tiden, trots att det gick på bara tio minuter. Men dom fick ut den 1.5 cm och imorgon ska den väl fungera som vanligt.

Hennes far kom från Surahammar till Uppsala med allt annat i tankarna än att hälsa på sin sjuka dotter. Det blev plötsligt obetydligt när längtan efter uppmärksamhet tog över. Jag accepterar mycket, men jag tar inte vad skit som helst. Idag gick du över gränsen.

För att prata om det positiva han missade. Hela 25 minuter satt Cornelia uppe i en fåtölj, trots att det var jobbigt, och kämpade på så gott hon kunde med egna andetag utöver syrgasen. Helt fantastiskt att se, idag får man mer glädjetårar än gråter över sorg, varje litet framsteg är viktigt att ta vara på! Hon har tyvärr runt 60% syrgas, vilket är alldeles för högt för att 50C ska klara av att handskas med. Så helgen fortsätter på intensiven, i trygga händer.

Sen tvättade vi ur hennes platta hår så lockarna fick träda fram igen med hjälp av en tvättmössa, tro det eller ej..men ni läser rätt. En mössa man lägger i micron om så varmt önskas, sedan sätter man på den som en badmössa och masserar in schampoot i 1-3 minuter, tar bort den och handdukstorkar. Praktiskt taget helt fantastiskt!

Annars har hon mest sovit hela dagen, dom där 25 minuterna uppe ur sängen gjorde henne sliten och kroppens sätt att reagera är att sova, vilket hon behöver de stunder hon kan. Här om natten klarade hon av att sova utan insprut, fantastiskt. fantastiskt. fantastiskt. fantastiskt!

Vill klargöra en sak. Min far som lever i det här verkar ha fått någonting om bakfoten, så kan han på något sätt få det måste jag förklara för er som bara läser också. Att leva som vi gör är fruktansvärt jobbigt, det tar på krafterna, men trots det får vi ingenting serverat på silverfat, vi kämpar för varje sekund. Punkt!