Vid ronden imorse fick vi besked att det blir ett till dygn på CIVA, vilket för oss faktiskt är en lättnad trots att vi självklart vill där ifrån..med full förståelse från er? Dialysen blev frånkopplad ikväll efter sina 72 timmars arbete och hon ska istället få hemodialys imorgon bitti på ytterligare tömning. Och förhoppningsvis får vi återgå till 50C efter det, som läget såg ut idag. Vi kommer att vinna VM i den oändliga väntan och ovissheten!

Det var dags att byta port a cat idag på henne, vilket inte gick riktigt som det skulle. Såklart! Till slut fick Team Ledaren göra ett försök på henne för det började bli ont om tid och sköterskan började bli stressad för Cornelias bästa. Det är nämnligen hennes enda infart och är i behov av smärtstillande fortfarande som hon får intravinöst. Hon lyckades första gången och dom kunde sluta bråka med henne efter tårar och smärta. Men hon är en himmelskt duktig och tålamodig människa, Cornelia.

Mellan besökstiderna fikade jag och mamma på lekterapin med kaffe, nybakta muffins och alldeles underbart sällskap. Och när vi kom tillbaka till CIVA sitter hon på sängkanten, tråkigt nog och kräktes. Men hon orkade ställa sig upp och trampa på ställe med hjälp av mamma ett par gånger och hade gjort ett helt gympass på bara några få sekunder, otroligt va? Ja, det är en lång rehabilitering..men hon är väldigt duktig som kämpar till sitt allra yttersta! Och det känns som att hon har hämtat upp ny styrka någonstans på vägen, tummen upp gumman!

Hon åt ett dillchips idag efter en tid utan intag av någonting via mun öppningen vilket är ett framsteg eftersom lusten, smaken och aptiten är helt borta på henne. Intag av vätskan är däremot begränsad, det har med hennes vätskesamling att göra och att hon inte ska bli fylld igen mellan hemodialyserna.