Inte nog med två dödsdomar, 17 dygn på intensiven, apparater som fullständigt sköter Cornelias liv, långa dagar, tunga beslut och inte nog med ovissheten, fruktansvärt med tankar, känslor och sorg. Nu är hon tillbaka på intensiven igen.

Dom slutade med dialysen på henne för tidigt under återhämtningen, fullständigt idiotiskt när njurarna fortfarande inte fungerar alls på kraken. Vätskan som nästan tog med sig henne förra gången steg genast tillbaka till en okontrollerad nivå och tog tillbaka henne till den stora lokalen med övervakning varje minut, varje sekund.

Läget är mer stabild denna gång, men vätska finns i lungor, övriga delar i kroppen och hjärtsäcken, vilket innebär att hjärtat är svullet och slår som mest 164 hjärtslag i minuten. Syresomsättningen är inte okej och hon får därför syrgas som ska underlätta hennes andetag. Mellanåt får hon på sig respiratorns syrgasmask, dock utan tuben.

Febern går upp och ner, som mest över 39 grader. Illamåendet, huvudvärken och buksmärtorna skulle kunna få henne att gå i taket, om kraften hennes inte var på villovägar..

..jag önskar innerligt, av hela mitt hjärta att jag kunde ligga där istället för henne.

Läkaren från 95A vill få tillbaka Cornelia till avdelning 50C redan imorgon, vad han nu har med henne att göra överhuvudtaget längre? Vi får väl se hur det går. Av någon anledning försvann förtroendet någonstans på vägen, vad gäller läkare. Det borde ändå vara upp till 50C och CIVA vad som komma skall, och framför allt Cornelia?